Ok... erkänner att jag är en räddfis! Fattar inte hur jag kan vara så rädd av mig som jag är men jag tror att mina föräldrar kan intyga att detta inte är något att skoja om...
När jag bodde hemma och befann mig i mitt rum på ovanvåningen fick de liksom varna mig innan de kom upp... Inte för att jag skulle hinna gömma undan några hemlisar eller fulisar utan för att jag skulle kunna få hjärtslag om de liksom bara stod där som en överraskning!
Detta är då sant... Lättskärrad alltså!
I och med detta är det också så att jag är en riktig räddfis så jag kan till exempel aldrig se en Wallanderfilm, Oskyldigt Dömd eller Efterlyst utan att antingen ha en kudde framför ögonen, eller stänga ljudet eller som igårkväll... Promenera ut i köket "just" när det börja bli sådär obehagligt! Då hörde jag vad som hände men såg inte sekvensen....
Ja, sån e jag - men det här lättskrämda är inte kul att leva med på allvar! Brukar skoja att jag är rädd för min egen skugga och det är nog lite sant mitt uppe i allt!
När jag ändå är igång och pratar om obehagligheter - det är som att vara ute på kvälls- eller morgonpromenad med Benson i mörker och plötsligt känna cigarettdoft... MEN inte se föremålet som röker, hmmm, skumt... Att sen Benson reser ragg och morrar till hjälper ju inte - han har ju så korta ben!!!!
Ok dåligt intro på gårdagskvällen - sen vaknade jag till när Niclas kom hem och frustade som en bångstyrig travhäst för att han inte hittade fjärrkontrollen. (Misstänker att det där frustandet hade med arbetskvällen i sig att göra och jag tror inte att han själv var medveten om hur han "frustade" runt i vårt palats!) Vad blev det då av detta? Jo, jag vaknade till men kunde inom kort somna om - MEN plötsligt vaknar jag - av att sovrumstv:n bullrade och att Niclas då gått in i djupsömn och frustandet blev till småsnark istället!
Nu började min jakt på fjärrkontrollen - och var var den då??? Ja, just just, jag fick ju knata upp och jag tror att jag gjorde allt för att att ta så stabbigga högljudda steg som möjligt så att han skulle vakna - men icke! HAN sov!!!
Sen ringde i alla fall klockan på det nya dygnet och det var bara att klä sig och gå med Benson till mammsen... Vilket väder! Lite frost och månljus sådär på morgonen - underbart!
Hade absolut inte någon som helst lust att gå till arbetet men väl där så flöt allt på och jag kände mig ganska harmonisk uppåt lunchtid!
Nu ska jag snart äta kvällis sen får det bli en liten runda med BensonBoy innan det är alltför nattsvart utomhus!
Imorgonkväll är det ju Umpappa, Umpaappa afton med massor av kolhydrater - Tyrolerafton!
Prost!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar