Midsommarhelgen avklarad...

För de som varit med den här midsommarhelgen (2007 års upplaga) behöver jag inte förklara bilden, eller? Vem vet efter allt som inmundigats och sagts, pust....

Men oj vad trevligt jag har haft! Nu är det bara jobbigt att ta sig igenom separationsångesten som jag alltid får när jag har haft trevligt sällskap runt mig i några dagar...

Får väl se till att uppdatera min blog lite bättre och vem vet jag kanske tar tag i träningen igen?

Söndagen den 25 mars

Fy skämmes på mig!!! Man skulle kunna tro att mitt liv stått stilla sedan en månad tillbaka, humm.... Sorry vilken dålig bloggar jag är då!

Ja kort och gått ska jag berätta att det har nästan stått stilla den sista månaden - i alla fall på vissa fronter...

Vågen lika siffror som föregående invägning. Men jag försöker ju lära mig att se att glaset inte är halvtomt utan halvfullt så det innebär ju att det är JÄTTEBRA att det inte var en viktökning eller hur? (Oj, vad jag hör dig skrika JA!!!)

Civilstånd, haha, ja det är verkligen detsamma. Jag har ju provat sk nätedate - men jag undrar om det är något för mig...

Jag är väl medveten om att det är så många i dagens läge som träffas via nätet men för mig är det fortfarande en gåta. Dels för att det känns lite postorderaktigt sen har jag konstaterat att vi är en mängd underliga djur i vår herres hage. Hoppsan Kerstin har jag tänkt många gånger!!

Sen när det väl kommer till kritan så har jag upptäckt att jag är en mes! Och det är trist att erkänna det...

Men jag jobbar på detta, skratt!

Nog om det som varit så stilla i mitt liv - det är bara att jobba vidare...

Sen har jag minsann fått uppsöka läkare och det i sig är ju en historia, skratt! För vem e min husläkare? Hur länge har jag mått dåligt, när upptäckte jag blåsorna i svanken och oj vad jag måste haft ont och sist men inte minst - sitt inte och vänta på receptet det är redan mailat till närmsta apotek. Oj, många nya upptäckter inom loppet av en timme och konstaterad bältros!

Så nu e det alltså synd om mig - yeah!!! Men som vi säger ont krut förgås inte så lätt så det enda märkbara var att jag inte får "anstränga mig" d v s träna p g a infektionen i kroppen och sen är jag inte någon pillertrillare... Citodon oj oj oj... Vad man blir konstig och förutom den biverkningen får jag inte ens ta mig en god öl!

Ja ni förstår själv hur synd det verkligen är om mig!

MEN igår hände det - VÅREN kom på besök och hade solen i sällskap och det var så mysigt att ta på sig solglasögonen när jag körde ut en sväng (ja, jag hade dem på även om solen var i ryggen så att säga). Sen planterade jag lite blommor i rabatterna och packade in mig i en filt och vips så durrade jag till i vårsolen och det var så myyyyys!

Men ölen saknades det måste jag tillägga, grymt sa grisen!

Kvällen var lite lugn och kunde inte bestämma mig om det var skönt eller tråkigt... Och kom inte heller fram till något så det var bara att gilla läget och hoppa i bingen när det började rycka i ögonlocken och sovaklockan hade ringt!

Och nu inväntar jag grillningen hos Crillan - hon ska ju bjuda mig på söndagsgrillat i Laröd, mums!

Har varit ute med den lilla fyrbenta och jag tyckte jag mötte väldigt många vid sjutiden imorse och det var kort och gott en ahaupplevelse när jag kom på att jag borde ha "ställt fram klockorna" innan jag hoppade i loppelådan igårkväll....

Men varför ska man vara så perfekt alltid?

Over and out! Snart ska jag till Mallis, haha

Lördagen den 26 februari

Hallosch igen... det var ett tag sedan jag skrev - men det händer liksom ingé kul just nu...

Oh, vad synd det är om mig, eller hur? Livet går liksom sin gilla gång! Jag vill att det ska hända något kul som till exempel att jag får massor av pengar, humm det hade varit mumma.

Vädret just nu är ju inte heller det bästa! Jag gillar snö och kyla - men nu e det någon som står och kastar småspik(vet inte om det är regn eller snö) sen har någon fått igång flåset och står och blåser som f-n... Vilket leder till att snön fyger och gatorna är mer hala än isbanan i Helsingborg.

Oh, så bitter jag låter - men ibland e det mindre kul helt enkelt... Man måste ju ha tråkigt säger man ju om barn - men jag är 37 och tycker att det är mindre kuligt!!! Grrrr....

Har precis kommit hem från ett träningspass och det går bra - framåt, sakta men definitivt säkert. Och kul é det!

Det blev däremot inte någon Pilates i torsdags eftersom det var sånt oväder och hela skåne stod snudd på stilla - tack vare alla varningar de gick ut med på radion... Men de hade kunnat uppmana till försiktighet inte lamslå hela skåneland! Ibland är det en aning överdrivet faktiskt. Därmed inte sagt att en del inte var/är insnöade - det var ju det som gjorde att jag som struntade i att köra till Helsingborg. Det går liksom fler "tåg"...

Har jobbat mycket denna veckan och känner att jag har lika mycket jobb kvar, hehe. Det är ju tur att man tycker det är kul men man får nog allt försöka att begränsa det - för till sist har man liksom inte något liv i övrigt.

Sitter just och tänker att - oh, vad gnällig jag är.... Men ibland känns det bara lite mindre kul! Men i det stora hela är jag mycket glad... Är frisk (tänker på familjen Serle som snuvar och druttar och jobbar och orkar inte skutta... och många andra som är förkylda och har giltigt skäl så att säga för att vara ur form). Det är nog det här med att januari och februari kan vara rätt trista månader helt enkelt. Sen är det nog någon som "rånar" eller heter det skimmar mitt konto för pengarna bara tar sluuuuut!

Nu ska jag slåss med dammsugar'n och jaga änglatofflor! Over and out!

Tisdagen den 13 februari

Så, nu trodde ni allt att jag hade gett upp va?

Men nope! I´m still training... Det var så kul när jag fick ett mail av Catrine B där hon minsann tyckte att jag skulle ta tag i mig nu när jag inte hade uppdaterat min blog... Det var så glädjande att kunna svara henne att jag fortsatt med träningen - för Catrine har varit med på måååånga turer med mitt tränande så hon om någon vet att jag är som jag är...

Men nu kan jag då berätta att följande har hänt på vågen och med mitt måttband.

Vågen visade i lördags (ja, jag vägde mig innan jag skulle ha lite kalajs hemma för då skulle ett visst intag ske, haha)

Minus 4,2 kg (jag är myyyycket nöjd) har bara en 20,8 kvar så det är en låååång väg dit

Totalt hade jag minskat 13,5 cm och ökat med 1,5 cm på mina vader - och det var ju inte bra eftersom jag redan har så kallade "Sprinzl hachsen". Rätt kraftiga vader sedan innan och det vill jag inte ha större - så nu har PT sagt åt mig att köra träning av vader utan vikter.

Annars händer inte mycket i mitt liv just nu vill jag då berätta (usch vad trist för er att läsa) men det är mest jobb och natti natti och skralt i kassan fortfarande, huum. Det är tur man har internet så att man i alla fall kan låtsas resa iväg på alla resesighter som finns.

Just nu pågår en insamling på Familia till förmån för den barnkardiologiska forskningen som Hjärt-Lungfonden har under februarimånad. Så välkomna till Familia och köp en hjärtepin eller två... För att läsa mer: www.hjart-lungfonden.se

Imorgon är det alla hjärtans dag och jag har inte skickat iväg ett enda vykort vare sig till vänner eller någon som "hjärtat slår lite extra för". Till vännerna för att jag inte fick ihop planeringen och den andra som skulle vara någon - vet jag inte vem det skulle vara - så enkelt var det med det...

Men en liten hälsning till Vera som har blivit sjuk igen den lilla stackar´n - tänk hon som precis blivit frisk från lunginflammation och nu var det dags igen... Stackars liten, hon som är så piggelin annars...

Nu ska jag hoppa i loppelådan och invänta ny dag - nya möjligheter!

Måndagen den 29 januari

Såja... 10 dagar sedan jag skrev sist - och lönen har kommit och gått... Usch så trist!

Riktigt så illa är det väl inte men det är lätt att pengarna bara flaxar iväg - allra helst när man har väntat på att de ska komma så är det som om de bara försvinner i ett nafs.

Jaja, lägesrapporten är som följer: Jag har ännu inte ballat ur - inte heller gett upp - och det är jag jätteglad för. Men men... Det har ju bara gått två veckor och vi får väl hoppas att jag inte kommer att balla ur.

Var och tränade idag och det var skönt. Rätt konstigt för denna måndagen har gått i katten Gustavs tecken - I HATE MONDAYS! Det har varit en sån seeeeeeg och lååååång måndag och jag var liksom inte i stöt men det gick jättebra att träna.

Är nöjd som en katt som lapat grädde faktiskt.

Nu ska jag slänga mig över mina räkningar, grrr...

Natti... Förresten har ju glömt att rapportera från Pilates träningen i torsdags. Fanken - många saker man ska ha styr på - det kommer att bli jobbigt. Allrahelst när Liz ligger sidan om på en matta och kvider av skratt, haha! Men vi ska nog få styr på det (!)

Fredagen den 19 januari

Såja, ännu en arbetsvecka till ända och nog är det skönt att det är helg... Även om jag inte har något planerat mer än en luuuugn helg. Mest troligt kommer jag att vara rastlös som bara den imorgon kväll men den tiden den sorgen som man säger.

På träningsfronten kan jag meddela följande från gårdagen:

Det var första gången på Pilates Intro kursen som nu ska avverkas på 8 gånger och faller det mig i smaken är det tänkt att fortsätta. Alla säger ju att det är så bra så nu får vi allt se ;)

Tja - jag sammanfattar första kvällen såhär - in = (magen ut som en vindruva), ut = (magen in som ett russin/glasskopa). Och sen den där "dragkedjan" som ska va ihop, ja mellan benen då alltså!

Ja ni kan ju själv läsa och bedömma, ha ha! Jag lovar att återkomma med mer utförlig information efter nästa tillfälle - för jag tror minsann att det kommer att bli rätt jobbigt med Pilates och kul! Enligt vår instruktör så var denna typen av Pilates inte jämförbar med den som brukar instrueras på gym. Det har tydligen med utbildningen av instruktörer att göra.

Men det kan ni läsa mer om på www.studiopilates.se - ifall ni vill!

Sen var det då fredag och jag skulle för första gången gå på "gymmet" själv utan PT Crillan, humm! Det var lite spookie - man känner sig verkligen udda som står där som en annan fettcell och pustar och speglar sig - man är verkligen en rookie! Känns tryggare när Crillan är mé, men nu är det så att hon har ju ett annat jobb att sköta ibland, hihi.

Näe, allvarligt talat så hade Crillan fixat ett "träningsprogram" till mig så det var bara att höra hennes röst skrika "kom igen nu!!" och köra på enligt programmet.

Och det gjorde jag - och jag är faktiskt stolt för det! För jag gav liksom inte upp fast jag kände mig som fettcellen Allan där jag stod/meckade och hade mig...

Så jag hann väl knappt ut från gymmet innan jag ringde och avlade en rapport till PT som strök mig medhårs i telefonen och sa: -duktig tjej!! Inte utan att man var/är nöjd!

Inte illa sen att dimpa in hos föräldrarna som, hade grannarna Inga & Kjell på besök, och få maten serverad vid kvart över åtta ungefär. Det var bonus!

Inga hon satt där med en skruv rätt ut från stortån - jerrk, vilken knepig operation - tänk att operera in en skruv - som sen sticker ut från tån, jerrk! Det måste i vilket fall som helst värka utav bara h-ete...

Så nu e jag hemma nyduschad och klar och jag säger som Bridget Jones:

Fredag: 0 nikotin, ingen alkohol och det där med vikten vet jag inte för jag har inte vägt mig. När det väl är dags ska jag ärligt skriva in om det skett några förändringar positiva som negativa!

Onsdagen den 17 januari

Kände mig nog allt lite trött och grinig när jag vaknade - utan anledning faktiskt!

Förresten kan man väl skylla på vädret för det är ju inte så upplyftande precis och sen underlättar det inte när det är en lååååååååång januarimånad och man e fattig som en kyrkråtta!

Jobbet flöt på som vanligt - inga större sensationer alltså!

Ja, det skulle väl vara min utsökta omelett á la Morris, mums! Tänk att en måltid är en höjdpunkt på dagens mitt...

Efter jobb direkt iväg till "la träning" och det tog verkligen emot, humm.... Crillan var på hugget, inget mesande här inte, hon skreeeeeeeeek på mig =). OH, så klen jag var/är...

Vi körde i alla fall ben och sen var det upp på bandet och det var så segt. Det var som om benen hade glömt hur man skulle gå - men elstolparna fick sig en omgång - fan tänkte jag, jag ska inte ge efter och ge upp för då är det kört.

Benens kändes som sparris...

Medger att jag var rätt nöjd när jag var klar att jag inte hade gett efter för latmasken. 1-0 till mig alltså!

Väl hemma var det gott o ta sig en dusch titta på mina fina tulpaner och slötitta på "What about Brian" på femman (som hade sina poänger... om livet runt 30).

Imorgon är det "Tulpanens Dag" berättade Maria för mig... Så köp tulpaner!

Tisdagen den 16 januari

Ok - idag kan man ju inte beskylla mig för att ha varit överaktiv precis... Men nu går jag mest runt och jämrar mig över att värken har vandrat vidare från benen och uppåt ut i armarna...

Ja, det är inte mycket man tål precis!

Annars kan man väl inte säga att jag har mycket att rapportera från dagen mer än att det idag precis innan jag skulle gå hem från Familia kom fram en tjej till mig som jag så väl kände igen men det var ändå något jag inte fick ihop - men efter en liten stund "trillade poletten ner"...

Det var en fd kollega till en kompis som man träffat ett flertal gånger i många olika sammanhang snart 37 år och tvåbarnsmamma och precis "färdigbehandlad för/mot bröstcancer"...

Vi pratade en bra stund och hon var så öppen och jag kände att vi - trots att vi inte varit supernära vänner - kunde prata i klartext så gott man nu kan göra det i sådana här situationer.

Tänk - ett bröst mindre och ändå denna ständiga oro som måste finnas med i tankarna dag som natt...

Håret var ju på utväxt och det var det som gjorde att jag från början inte kunde placera henne.

Är så glad att hon tog kontakt med mig, fast hon hade tvekat som hon sa!

Tja, dagens möte med henne gör att man tänker till - igen...

Ville bara dela med mig - att allt kan gå så fort - Carpe Diem!

Måndagen den 15 januari

Så då var det ny vecka nya tag! Efter en knepig natts sömn var det dax att kliva ur loppelådan och göra morgonritualerna.

Det där med kliva ur sängen var en överdrift ska jag villigt erkänna - för jag har så ini bänkens ont i snudd på hela min kropp men benen är allt värst!!! Jag fick på något vis rulla mig ur sängen.

Väl på jobbet var alla på topp - så här en alldeles vanlig måndag. Även om fasadplåt blåst bort och entrésnurrorna var ur funktion. Den här blåsten har allt ställt till det... Men men, oj vad jobbiga trapporna upp på kontoret var idag då. Annika satt och log på sitt rum och menade på att hon hörde mig pusta från andra trappavsatsen (det värsta är att hon har rätt).

Skitjobbigt och det var som om benen knirrade!

Nåja, dagen passerade i rappet och var bra som den brukar vara. Jag trivs så bra med alla på mitt arbete vilket är bonus!

Off you go - tänkte jag och körde till träningen! Väl där var där massor av nya ansikten och det underlättade ju under uppvärmningen på bandet, jag kunde stilla min nyfikenhet och analysera. Det är så kul att iaktta och uppvärmningen gick fort.

Därefter en rundtur bland vikter/skivstänger och maskiner och Crillan instruerade rygg och axelövningar. Ja, det kokar i kåpan på mig - mycket jag ska få in i minnet! Men men.. det kommer säger Crillan.

Förresten var det slut på "smekmånaden" som hon sa och öka tempot på bandet när jag värmde upp! Hoppla!

Sen tog jag några situp med mina magar också - poh! Tänk när det blir singularis - mage!

Kl åtta var jag färdig och for hem till maps och där det serverades lite kyckling (ok-jag åt skinnet, sorry vill bara vara ärlig) sen var jag nöjd och belåten och "tog hunden med mig" hemåt och tog en svalkande dusch.

Nu sitter jag framför tv:n och inväntar Idrottsgalans slut så jag kan få reda på vem som får Jerringpriset!

Kom förresten på att det var lika bra att träna för när jag väl kom hem hade ingen ringt, tja jag hade inte ens fått en räkning i brevlådan!

Natti...

Söndagen den 14 januari - orkanvindar

Dag två och nog finns där några muskler...

... fast de har legat i vila så finns de där...

I alla fulla fall har jag ont och det är ju i musklerna träningsvärken sitter inte i dököttet!

Efter att ha rullat sig ur sängen blev det en kort morgonpromenix med min lilla fyrbenta för att sedan ladda med frulle och göra sig "fit for fight" för pass två.

Konstigt nog känns det inte jobbigt att sätta sig i sin "röda lucifer" och halvt om halvt flyga på grund av blåsten in till träningen.

Väl där står Crillan - min alldeles egna PT! - och går på bandet. Ok säger jag, värken e här men kliver upp på stepmaskinen (eller vad det nu heter). Hoppla Kerstin tänkte jag efter mindre än trettiosekunder - det var skitjobbigt! Och då ska man ha klart för sig att jag inte ens hade varit ärlig och ställt in rätt vikt och såna där andra eventuellt viktiga nuffror. Men som tur var så var Crillan klar med sina 30 minuter så jag hoppade mer än gärna över till bandet och fortsatte vandringen.

Därefter blev det bröst och armar - och det kändes, och känns fortfarande. Hum, undrar då vad Crillan menar med -vänta bara tills imorgon, då känns det nog som mest - och ett litet plirigt leende.

Ja, ja det lär nog märkas och knaka när jag traskar omkring på jobbet imorgon och jag LOVAR det kommer inte att undgå någon som arbetar på Familia att jag faktiskt har varit och tränat.

Nu ska jag hoppa in i duschen förbereda lunchen sen fick jag faktiskt lov att slappa idag (o)!!

Men jag tror jag ska försöka mecka med min blog med lite bilder och annat tjafs - så vi får väl se vad det blir. Just nu drar blåsten så det känns som om mitt tak håller på att lämna hus 33 och dra vidare i refrängen. Man får passa sig när man ska ut med Benson så man inte får ett träd i huvudet eller något... Det vore ju synd nu när jag är på g menar jag...

Mer news kommer - träning imorgon igen. Rygg och axlar tror jag.

Ja, allt är ett virrvarr - det är så mycket så jag vet inte hur jag ska "hajja" allt, byta handtag/grepp, muskelgrupper och en himla massa nytt som ska lagras i knoppen på denna kroppen, hmmm.

Lördagen den 13 januari

Nu har jag börjat igen...

Men det har jag gjort många gånger - och slutat lika många!!!

Men nu e det på "g" igen. Ambitionen är som alltid att detta ska fungera och gå vägen, för jag verkligen vill, vill, vill och vill.

Sen vet ju jag också att den enda som kan göra något åt det här är ju jag. Och det är så trist för det känns som om jag alltid ger upp och inte har något "jävlar anamma" som man brukar säga! Det i sig gör ju att man är lite missmodig så att säga. Man vet att man har startat med att "ta
tag" i sin träning, sitt liv och så mycket mer och ändå har jag lagt av lika ofta. Varför?

Kom att tänka på att när jag firade min 30 års dag med buller och bång och en himla kul fest - då fick jag ett årskort på Friskis & Svettis för att som det heter "ta tag i det igen". (Jag har ju faktiskt varit aktiv en gång, som värdinna på F&S). Ok, jag passar - det är historia - träning är färskvara, hmmm.

Men ok åter till 30 årsdagen eller därefter... Det är mer än sju år sedan... Och inte har jag fått in träning i min livsstil ännu.

Kan det kanske vara dags nu då?!!

Ok! Säger hon - min alldeles egna "PT" Crillan - nu går du inte hem och sätter dig och blir slö.!Ta tag i något, själv ska jag städa säger hon. Ok ok - det ska jag också säger jag och känner att det är nog rätt det hon säger och ingen blir väl lyckligare än jag om jag även tar tag i mitt hem. Mina nya husdjur efter julen har lagt sig till ro under element, under kylen och tja lite här och där. Jag talar om mina dammråttor alltså!

Så efter att Crillan bjudit mig på en "mellis" (mjölk, pulver och banan) så kör jag hemåt och känner att fan det här kan nog bli bra, hoppas bara det håller, ja, asch jag har ju börjat med saker så många gånger och aldrig fullföljt, varför kan alla och inte jag... Ja, tankarna mal på men jodå det var bara att sätta igång och dammtorka, dammsuga och diska och röja undan och packa in det som ska till återvinningen i bilen och shit!! Det gick ju som en dans... Men jodå, jag börjar faktiskt känna mig lite småöm på filén som vilar på höften. Ja, som du förstår har jag inte en aning om vad den eventuella muskeln heter - men den finns där!

Så nu ska jag iväg och shoppa och fixa lite käk... Det blir min favorit enligt recept från vv=viktväktarna. Kycklingfilé, paprika, purjolök, bacon cayennepeppar och fullkornspasta. Mums det var länge sedan. Jo, där är fraiche i den oxå... Men jag tog i alla fall 8% Fraiche!

Förresten, min PT vägrar vara med på kort och eftersom hon e så snäll och hjälper mig så ska jag inte bifoga något foto. Men för er som ändå vill veta? Hon är butikschef på Okaidi, Familia och där brukar hon stå så söt och rar med sina klarblå ögon och jag kan tänka mig ett "sjuhelveteshumör"!

Och för er som undrar över mått, vikt och sånt - ni får allt vänta! Jag har svårt att hantera alla dessa siffror själv så vi väntar tills jag lyckas - för det ska jag ju denna gången!