Förra veckan avslutades med en tvåtimmar lång (som gick i ett nafs) föreställning med/av Mia Skäringer.

Jag har inte läst boken och ska höra om det är "läge" att läsa den efteråt så att säga eller om jag helt enkelt ska hålla mig till föreställningen som var.

En kvinna med ett kroppspråk som manar till skratt, mycket skratt, men ord som framkallar tankegångar och där är verkligen ett djup i det hon säger.

Undrar just hur många som gick dit för att hon är en frontfigur i Solsidan? Det var nog en del, och jag skulle vilja veta hur de uppfattade föreställningen som erbjöd värsta tankestormen. Det var allt från OddMollymorsor, varannanvecka, nu ska vi till Kreta två veckor och göra det vi inte gör övriga året, självförnedring och att våga säga nej... Ja, det var många tankar som for i skallen och jag kan säga att jag hade väldigt många höga skratt men det var mest allvarliga tankegångar som fyllde mitt lilla huvud.

Kort och gott kan jag säga att jag inte kan sätta ord på det riktigt. Och konstaterar att söndagkvällens avsnitt av Solsidan "var inte lika kul som vanligt" och jag tror det beror på allt som snurrade efter söndagens föreställning på konserthuset. Jag kan ha fel, det har hänt förr, men...

Denna veckan erbjuder praktikant på jobbet, skoj, men samtidigt en utmaning. Det är svårt att bara släppa arbetsuppgifter och det är inte heller meningen att praktikanterna ska göra "scheissejobb". Men jag och min Prao ska nog finna ut någonting, det är ju bara andra dagen idag...